måndag 12 januari 2009

läkare - att vara, eller att icke vara

Jag undrar en sak. Inom vilka ramar får egentligen läkare, eller i nedstående fall läkarstudenter, handla? En läkarstudent på Lunds Universitet har nyligen tvingats avsluta sin läkarutbildning efter beslut i länsrätten i Stockholm. Universitetet ville inte ha honom kvar då han dömts för våldtäkt. Högskolans avskiljenämnd ansåg emellertid att han kunde forsätta sin utbildning då "det inte fanns någon påtaglig risk för att brott skulle upprepas".

Jag blir mörkrädd. Okej, nu får han ju inte fortsätta sin utbildning men ska det överhuvudtaget behöva gå till högre instanser än Högskolans egna avskiljenämnd? Jag anser att våldtäkt, eller sexuellt utnyttjande som han själv erkänt, strider i högsta grad mot läkarnas etiska principer. En läkares största plikt är att sätta patientens hälsa och att skydda och bevara människoliv som sitt främsta mål. Det säger väl allt?

Och för att inte tala om patientkontakten. Jag skulle aldrig vilja gå till en läkare som blivit dömd för våldtäkt eller andra våldshandlingar eller någon brottslig handling över huvud taget. Detta tycker jag är en självklarhet!

Någon som vet om liknande händelser? Där läkaren kanske till och med fått behålla sin läkarlicens? Var går din gräns för vad som är okej för läkare att göra?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar