värdsliga tankar så här en torsdags (?) eftermiddag efter ett par dagar hemma pga halsont och svullna halsmandlar och lite släng av feber

Igår påbörjade jag och G filmen Blood Diamond men såg inte klart. Jag har riktigt svårt att se filmer som är jobbiga på ett eller annat sätt och med viss verklighetsförankring.

Här är jag hemma och är sjuk och sitter bara och glor på film hela dagarna och tar långa bad, ibland bubbelbad. Varför gör inte jag mer för världen? Jag är verkligen så himla lycklig för allt det jag har och allt det jag får vara med om och nära och käras hälsa och välmående. Saker i vardagen man lätt tar för givet.

Varför finns det inte mer kärlek i världen? Till vilket pris vill vi ha den där diamantringen på "vår" dag? Till vilket pris vill vi ha alla de kläder, frukt och allt annat vi konsumerar på någon annans bekostnad? När kommer vi, konsumenterna, att säga "Stopp - nu räcker det!"?